Kände mig trött på allt. Trots att jag avksyr klagande. Gjorde något åt det. Bytte upp mig. Flyttade hem igen. 

Till blogspot minsann.

Man kan klicka på bilden vet ni, för att komma till paradiset. Eller var det så det va? Tjofaderittan lambo.

Jag har börjat skriva ner det jag önskar mig i julklapp och födelsedagspresent. Inte för att jag fyller år särskilt snart, men efter jul brukar allt gå så fort och vips så är det mars och jag fyller hela 20 år. Efter 20 börjar kroppen ruttna. Eller var det efter 25? Det vet man inte. Tanken på det får mig liksom att vilja kräkas och jag ser bilder framför mig av tarmar och njurar täckta av vitt fluffigt mögel. Ja, jag vet att man inte kan mögla och sådär. Men i min fantasi kan ALLT hända!

Hur som haver. Det är lika så bra att slå två flugor i en smäll tänker jag, med listan alltså. Är det förresten hemskt att slå ihjäl flugor sådär brutalt? Jag vet att en del i min närhet faktiskt tycker det. Men jag vet inte. Dom är ju så förfärligt jobbiga de där flugorna. 

På lördag ska jag och mamma antagligen åka och lägga blommor på gammelmormor och gammelmorfars grav. Det finns en intressant berättelse angående det här. Ni förstår, när jag var fem år var jag helt ovetande om vad gravar och gravstenar EGENTLIGEN innebar. Så när vi var där vid alla gravar när jag var fem sprang jag runt och hade världens fest då jag plötsligt frågade min mor: "vart någonstans är din mormor egentligen" varpå min mor svarar "hon ligger här under marken, bredvid min morfar". Min reaktion: likblek i ansiktet och helt vettskrämd, och vettskrämd förblev jag i ca tre år framåt. Ni måste förstå en sak, min mamma har jobbat inom äldrevården i många år, och hennes bild av döden är inte densamme som hos oss andra. Jag har alltid varit en unge med många funderingar av alla olika slag och jag har alltid frågat mycket om saker jag inte förstod mig på. Döden var ett sådant ämne som var både spännande och fruktansvärt skrämmande för mig. Jag frågade min mamma vad man har på sig när man dör, och vad som händer och hur man ser ut osv osv osv..

Men det var inte bara frågor om döden jag hade, jag fick även panikångestattacker av mina tankar, och dessa attacker kunde uttrycka sig på olika sätt. Ibland la jag mig under vardagsrumsbordet och skrek och grät vilket min storasyster fann mycket nöje i. Det var mååånga nätter jag vaknade av att jag grät så mycket att jag till slut inte kunde få fram ett ljud, och jag kunde därför inte ropa på mamma. Jag var verkligen helt livrädd!

Det är skönt att det där med panikattackerna har gått över med åren. Nu har jag en helt annan syn på döden faktiskt. Jag får tacka den andliga världen för det. Tack alla spöken för att ni finns!

Well, vi knyter väl ihop säcken ungefär här då. God natt!

Ja minsann. Livet och alla dess frågor. Jag mår i alla fall alldeles förträffligt, till skillnad från så många andra på t.ex. Facebook. Håller VM i klagande på eller vad har jag missat? Är det inte tandvärk, så är det dödslängtan, och är det inte det så är det trötthet. Fy för den lede vad jag avskyr självömkande och rop på uppmärksamhet av det slaget. Bläbläbläbläblbläbläblä för kryptiska statusar med en underton av "se mig, hör mig, rör mig". Köp en ny cykel, cykla bakom en annan skog eller köp er ett liv. Fan, ryck upp er. Tänk för i helvete på de stackars barnen i Afrika......!

Jag tror ni förstår vad jag menar.

I lördags var jag på Chalmers och dansade, pratade med stora uppblåsbara snoppar, hällde ut en blå drink som jag blev serverad och fick 20 spänn till mat av en okänd man. Det var en fin afton och jag slutar aldrig förvånas då jag dagen efter vaknar upp utan några som helst symptom av bakfylla. Vilket fantastiskt fabulöst liv jag lever, trots allt!

Jag ska bege mig till den lilla, lilla staden som börjar på K och slutar på backa för att käka Siam-mat med min fagra vän Hanna. Det är gott med thai.

Livet är precis så gott man gör det till. Herrå!

Jag viiiillll inte gå och lägga mig. Det är en sån kväll. Började titta på Farligt begär med bland andra John Malkovich som är en så sinnesförvirrat bra skådis men jag insåg att det inte var min grej att se en film en fredagkväll på en kanal med massa reklam. Så jag vände mig istället till mina alltid lika pålitliga play-kanaler. Det blev en dokumentär, Krigets Barn: Del 2 på SVTplay. Helt perfekt denna afton, och jag kan rekommendera alla att se både del 1 och 2 (om del 1 fortfarande finns tillgänglig?)

Vad vore livet utan dokumentärfilm...?

Jag kan i stort sätt fastna för vilken typ av dokumentär som helst, fast jag är ju extra förtjust i att ta del av olika människors liv och livsöden. Jag älskar biografier också, vill jag säga nu när jag ändå håller på. Jag läser, som jag nämnde för någon dag sedan en mycket bra biografi. Skriven på ett poetiskt sätt och den är extremt gripande.

Silverfisken av Sofia Rapp Johansson. Jag vill både rekommendera den och varna er för den om ni möjligtvis skulle bli sugna på att läsa den. För det första är det lyrik, vilket alla inte kan hantera. För det andra är det en fruktansvärt stark berättelse med otroligt gripande inslag emellanåt. Åldersgräns 18 år tycker jag till och med. För det tredje, det är en sjukt bra bok om jag får uttrycka mig så. Jag har ju en märklig böjelse för hemska självbiografier så som Pojken som kallades det osv.. Vet inte vad det är som får mig så totalt uppslukad av sådana hemskheter...

Vet ni vad, hörde precis det där sömntåget komma och jag borde nog hoppa på det. Har hört att det kan dröja innan nästa kommer.

Imorgon kanske jag skriver några rader om Amnesty, eller så gör jag det någon annan dag. Vill också ordbajsa om dvärgarna från Fångarna på fortet. Nu vet ni vad ni har att vänta er!

Noctem bonam! 

Ja, lite så blir det imorgon.... Vinet och cidern och dödskalleölen står och kyls på altanen. Jag tror det blir alldeles förträffligt. Kanske missar Så mycket bättre. Känns mindre bra, men mamma försäkrade mig om att det går en repris på söndag..

Imon ska jag daaaaaaaaaansa och må jävligt bra bara! 

Orvar korvar.

Femtioelva gånger har jag ungefär tittat på denna video idag. Får kramper varje gång jag ser den. Jävlar i havet vad jag tycker den är helt klockers!

Nu kommer bajs-inlägget.

Något som fascinerar mig är skillnadena mellan manligt och kvinnligt bajsande. Jag brukar ha den här diskussionen med killar vilket är ytterst intressant. Om ni växt upp med en pappa, en bror, en farfar eller någon annan av det manliga könet så vet ni att deras toalettbesök kan ta all evighet. Jag fascineras över detta faktum, VAD är det som är så mysigt med att dra ut på hela bajsakten? Vi kvinnor gör det vi ska när vi gör nummer 2, sen är det klart. När jag har diskuterat det här har en del killar har de pratat väldigt entusiastiskt om hela nummer 2 grejen. "Det är så gött att ta med sig en tidning, sitta och läsa lite, kanske tända ett ljus." JA, det är fler än en som faktiskt erkänt att de har tänt ljus. Jag förstår det inte. Bajsa bör man annars dör man, men att sitta på den den där obekväma toasitsen en längre tid är inte ultimata.

Det värsta som finns är den manliga morgonbajsen. Mannen tar med sig morgontidningen in, sitter sedan där i lugnan ro och efter ca 15-30 minuter kommer han ut med ett lite nöjdare uttryck i ansiktet. Sen öppnar man toadörren för att bli totalt överfallen av bajsångorna. Till och med tidningen har sugit åt sig av bajspartiklarna. Fruktansvärt.

Är de manliga bajskorvarna mycket längre än de kvinnliga och är det då därför det tar längre tid för mannen? Ne det tror jag inte. Jag får väl helt enkelt bara acceptera det faktum att bajstunden är helig för mannen. Fascinerade.

Idag köpte jag en jacka. Den är grön, den är gosig och den luktar pastellkrita. Jag tror den blir perfekt i vinter.

Jag har fått eksem eller något dylikt på mina ögonlockar. Det kliar och sviiider!! Smörjer in mig med idomin eftersom det är bra till ALLT. Enligt mig. Jag ser fram emot lördag. Chalmers halloweenfest med ett trevligt gäng. Har börjat tvivla på om jag verkligen ska klä ut mig. Det är inte det att jag inte vågar, jag älskar ju att klä ut mig, men jag har ingen bra utstyrsel. Vi får se. Det kanske blir en häxhatt i alla fall.

Bestämde mig för att uppdatera min fantastiska "jag vill ha en synt farsan"-lista. Jag tycker faktiskt att mina favorit 90-talslåtar förtjänar att få vara med i den. Så nu är den nästan ren perfektion. Allt ifrån Kratfwerk till Dr. Alban. Need I say more???????

Det kommer snart ett inlägg om bajs. Det kan ni inte missa. Jag vet inte när snart är men vi får helt enkelt vänta och se. 

Kyss

Läser bra men hemsk lyrik, lyssnar på Hole och poserar för min webcamera. Det är en sådan dag idag då jag kan göra precis vad jag vill, och jag tänker göra just det.

Jag tänker lägga kyckling i marinad, och hundar i bad. Lera med mera. 

Idag har jag bara gråtit åt sånt som är värt att gråta över. Musikvideon till In Bloom. Den får man gråta till. Magi!

Jag ska skriva en önskelista för min syster har frågat vad jag vill ha i julklapp. Jag vill inte tänka på sådant fast jag har ändå funderat. Jag önskar mig en bok. Det vet jag. Sen vet jag inte så mycket mer. En till bok kanske. En prenumation på någon Historia-tidning. Ett par Dr Martens. Röda, eller låga svarta, eller gröna. 

Igår blev jag så ledsen, så ledsen när en man var elak mot mig. För jag tror alltid gott om folk. Lagom godtrogen. Mannen skällde på mig och förbannade sig över min blodtörstiga byracka till hund. Ack ja, ack ja. En del är visst hopplösa, hur trevlig och resonabel man än försöker var.

Adjökens!

Jag kan inte riktigt sätta fingret på VAD det är med detta klippet som ger mig kramp i magen av skratt. Men så är det i alla fall.

Om framtiden och nuet:

Ja mina vänner, jag är snart 20 och jag har under de senaste dagarna varit fullt upptagen med att spela Sims. Detta FANTASTISKA spel! Det går ganska bra, förutom att ett av mina hus blev hemsökt av en spökhäst och en annan familjs schäfer fick loppor fyra gånger. Men det flyter på. Spelandet alltså!

Jag har reflekterat en del över min framtid, fast att jag envisas med att försöka leva i nuet. Men jag tycker det kan bli aningen klyschigt ibland det där med att leva i nuet. Nuet sätts på en jäkla pedestal kan jag tycka. Det finns en dag imorgon och en annan efter det. Jag vill inte vara tråkig på något sätt. Men det är ju så oliiiidligt spännande att tänka på framtiden, för det känns ibland lite förbjudet.

Om vampyrer, typ:

Jag ska på Halloweenfest på Chalmers. Det ska bli kul. Jag vill klä ut mig till vampyr tror jag, bara för att jag är helt besatt av True Blood. Men jag vet inte.

Om fjällrävar och att få barn:

Jag ska köpa en jacka. Funderar på en Fjällräven bara för att dom är såååå jäkla hypade. Eller? Jag vill inte frysa, men jag vill heller inte ha en jäkla Everst-jacka som kan knappt kan röra sig i. Jag vill helst inte ha en svart eller grå jacka. En grön jacka är det som tilltalar mig allra mest. Med fina små detaljer. Fina knappar. En grön jacka, raggsockar och Dr Martens i vinter. Som en jävla miljöaktivist. Om jag fick bestämma skulle jag velat gå i ide när snön kommer och återvända när det knoppar på träden. Jag kan inte hantera snön. Den är BARA mysig om man sitter i en stuga med en tänd brasa och tända ljus. Inomhus, i värmen. Att betrakta det där vita, så långt kan jag sträcka mig. Jag kommer antagligen älska snön någon gång i mitt liv. När jag får barn som vill åka pulka. Då blir man tvingad till att älska det. Ska försöka mig på en hatkärlek kanske?

Om dans:

Jag ska börja anteckna ALLT jag äter på en dag. För jag känner att jag är aningen slarvig i vissa avseenden. Det skulle vara intressant att få veta hur mycket skit jag egentligen får i mig. Att få äcklas lite gott sådär. Att klämma lite på gäddhänget och inse att det är där den där herrgårdsosten sitter och slutligen säga till sitt gäddhäng att det här är sista dansen och sedan spraya håret med hårspray. För det är när man sprayar håret som de där små gäddhängen dansar som vildast. Sluta dansa då! Jag är ej kapabel till att göra armhävningar, men jag har ju de där hantlarna som jag odlar dammråttor på under sängen. Dags att damma av dom?

Guten nacht

När jag kollade i brevlådan någon timma efter att jag kollade första gången så låg det där. Magin som låg i luften var obeskrivlig och när jag kom in i lägenheten igen var det ett glädjeskutt som var det enda rätta.

Så ja, det är alltså det jag har ägnat mig åt sedan det senaste inlägget.

Lyckan är maximal!

Blev megabesviken när sims-spelet inte låg i brevlådan. Tear!

Mennnnnnnn det gör inget när det regnar och livet känns bra ändå. Storhunden sövdes förut för att klippa björnklorna, så ah, hon är kola-seg i huvudet. Hon är ungefär som en robothund som man måste styra överallt. Hon kissade på sig i sömnen också. Fräsch. Vad vore livet utan vår kära tvättmaskin?

Jag tror att ett ben håller på och lossna från min säng. Det är ett visst magpirr man känner när man ska gå lägga sig på kvällen, med ovissheten om man ska braka ihop med sängen eller inte. Vardagsspänning!

På lördag börjar ÄNTLIGEN Så mycket bättre igen och kombinationen av människor den här gången är ju helt MAGISK!! E-type som jag tack vare min älskade mamma kan varje låt av och Timbuktu som jag börjat fatta tycke för, och Mikael Wiehe och..... Jesus Krisuts vad det här kommer bli bra!

Den spelas på MTV heela tiden men jag har inte tröttnat på den, för det är en helt fantastisk video. Fantastisk på alla sätt och vis. En låt som får mig på väldigt bra humör helt enkelt!

Nu har jag tittat på vartenda Grey's Anatomy avsnitt som finns i mina ägor och är därmed ikapp säsong 8 som sänds på onsdagar på kanal 5. Frågan är om jag ska skaffa fram säsong 8 också... Fast det blir inte lika spännande då tänker jag. Det kanske är bättre att få små doser då och då. Mitt sims-spel är i och för sig på väg till mig så jag borde ju klara mig utan min dagliga dos av allt som sker på Seattle Grace Hospital. Industrilandsproblem!

Det slog mig att en del människor faktiskt är genuint korkade trots att man försöker hitta de där smarta egenskaperna. Men man hittar dom alltså inte alltid. Skrämmande eller bara oerhört befriande? 

Jag vet att det inte låter särskilt ödmjukt det jag nu ska säga, men i situationer när man upptäcker att en person inte är så värst intelligent, just då kan jag inte låta bli att klappa mig själv lite lätt på axeln. För att jag vet att jag vet bättre. Usch vilken vedervärdig människa jag är! Eller kanske inte? Ne, varenda kotte klappar sig själv på axeln då och då. Fantastiskt!

Jag kom underfund med vad jag skulle vilja bli för grönsak/frukt om jag någonsin skulle bli tvingad till en sådan förvandling. Avokado! Det finns inget bättre. Jag hade kunnat bli en god guacamole eller kanske legat på en risbädd tillsammans med andra goda sushi-bitar, eller varför inte bara vara au naturelle! Avokado funkar alltid och till allt. En makalös frukt. Eller är det en grönsak?