anusbananus

Här är en lista över sätt jag blivit väckt på, och som jag inte uppskattar. Sov gott!

- När jag var i 10-års åldern var jag kanske mer aktiv än annars. Hur som haver. Det var vanligt förekommande att jag på natten trillade ur sängen och slog i huvudet i nattduksbordet. Mindre trevligt sätt att bli väckt på.

- Dödsångest var också något jag ägnade mig åt som mindre. Jag kunde drömma om döden och all mystik kring den och det gjorde min lilla kropp stel av skräck. Jag kunde varken skrika eller ropa på mamma. I vaket tillstånd kunde jag få panikångestattacker av tanken på döden, men det är en annan historia. Tur att jag växt ifrån det i alla fall!

- En gång vaknade jag och hela familjen av att det brann. Vi bodde i radhus och det brann längre bort i vår länga. Jag kunde inte tänka rationellt. Tog på mig min morgonrock, öppnade råttburen, satte en råtta på vardera axel. Jag var redo för att springa ut tyckte jag, det viktigaste var med mig. I alla fall, som ni förstår var det inte kul att vakna av en brand. Jag hoppas aldrig få uppleva det igen.

- Det händer då och då att jag vaknar mitt i natten med ett stort behov av att gå och göra nummer 2 ni vet. På toan. Det är besynnerligt, för jag tänker att hela den processen borde vara "avstängd" på natten. Eller?

- Det har hänt att jag har vaknat av ett hulkande ljud. Detta ljud brukar komma från min hund som känner sig TVUNGEN att spy mitt i natten. Inte nice!

- När jag och min storasyster var mindre delade vi rum. Min syster har alltid varit väldigt aktiv på natten. Både verbalt och fysiskt. När hon var verbal var det alltid mig hennes snack handlade om. Faktum var att hon skällde på mig, högt och tydligt. I sömnen. Hon sa saker i stil med "jag hatar dig Jossan"! Jag la mig tätt, tätt intill väggen övrtygad om att hon skulle komma och döda mig. Jag blev lika rädd varje gång jag vaknade av hennes verbala hat mot mig.. Tur att hon inte är likadan i vaket tillstånd!

- När jag var fem år vaknade jag av att en liten mus befann sig 10 cm ifrån mitt ansikte. Det var egentligen inte själva musen som väckte mig, utan mammas skrik när hon kom in i mitt rum och såg allt. Jag låg snällt kvar i sängen medans mamma hoppade upp i soffan och skrek som en galning. Har aldrig riktigt förstått varför, mamma gillar ju smådjur.. I alla fall, musen klarade sig oskadd och mamma fick sedan hjälpa mig att städa upp allt musbajs som låg lite här och var i mitt rum. Musen hade för övrigt kommit in i mitt rum på grund av att mamma legat och solat på mitt täcke på altanen. Musen hade väl krypit in i täcket och tyckt det vart helfestligt. Så ja, det var mammas fel!

God natt