anusbananus

Det har verkligen varit fisljummet på bloggfronten, men vänner, jag har haft tusenmiljarder saker att göra. Men vet ni vad? Jag är klar nu. Finito, alles klare, done!

Stressen som jag har känt det senaste halvåret har inte riktigt lämnat min kropp än, men när den försvunnit kommer det att kännas helt underbart! Jag börjar i alla fall känna den där segerkänslan...

Tänk att det snart är slut. Ingen mer skola på länge för min del. När jag tänker efter riktigt noga, och ser tillbaka på de år som gått, så måste jag erkänna att jag känner mig oerhört stolt över mig själv.

Låg- och mellanstadiet var en lek. Högstadiet var en mörk, mörk tid... Gymnasiet blev min räddning! 

Idag när jag såg ettornas teaterföreställning blev jag så nostalgisk. Det kändes som att det var så himla längesedan jag var i deras sits. I en relativt ny klass. Förälskelsefasen. Alla gillade alla. Det var så fint. I tvåan förändrades mycket. Det blev kris. Alla hatade alla. Trean kom. Man föddes på nytt. Nya dörrar öppnades. Gemenskap. Alla älskar alla igen!

Usch vad jag är blödig, börjar nästan lipa här i min ensamhet..

Jag borde nog sova, känner mig utmattad. Utmattad men lycklig!

Gute Nacht meine Freunde!

(Tycker för övrigt att det är hemskt roligt att driva med mitt tysk-klingande efternamn...)