anusbananus

Jag gillar temat "barnsliga bravader" och tänker därför fortsätta på temat. 

Barn är helt fantastiska varelser tycker jag och de kan verkligen få en att se världen från ett helt annat perspektiv. Jag har svårt att förstå de som påstår sig hata barn. HUR är det möjligt undrar jag? Jaja, det kan vi diskutera en annan gång...

Även jag var helt fantastisk som barn, åtminstone för det mesta. Ibland kunde jag vara en riktig Emil-unge som utförde små hyss här och där. Det är dessa små hyss som jag ikväll vill dela med mig av!

Läs och njut...eller kanske inte.


- Huvudet i sanden: När jag gick på låg- mellanstadiet var det inte mycket som roade mig i skolan. Allt var så överpedagogiskt och det var regler hit och dit som skulle följas. Vi sjung löjliga sånger om urfåniga saker och vi var tvungna att sitta pojke, flicka i klassrummen. Man var TVUNGEN att vara ute på rasterna, även då det regnade och ja, det var för det mesta ganska miserabelt. Just därför fick man hitta på helt egna saker att roa sig med.

Ett tag fascinerades jag och min bästa vän av sand i håret. Vi gillade helt enkelt känslan av att ha små sandkorn i hårbotten som man sedan fick rensa bort. Att ha sand i håret var dock inte särskilt vanligt förekommande så vi bestämde oss för att ta vår lilla fetisch ett steg längre. Vi gick ut i sandlådan, fyllde våra små nävar med sand och sprang sedan in på toaletten. Väl inlåsta på toan hällde vi sanden i håret och började sedan rensa bort de små kornen..

Den här sandhistorian kan låta som ett svagt ögonblick i mitt liv, och det kan så ha varit. Men det kändes rätt för stunden och ja, ingen större skade skedd. Förutom all sand som sedan låg över hela toan. Stackars städerskorna...

- Gå på nålar: När jag tänker efter så skedde de flesta av mina hyss på låg- och mellanstadiet. Så även nästa på min lista. Min lärare som jag hade under denna period i mitt liv kan vara en av de värsta personer jag någonsin mött. Hon går inte riktigt att beskriva med ord, hon måste upplevas! I alla fall... Varken jag eller mina kompisar tyckte om henne och det ville speciellt jag och min närmsta kompanjon uttrycka på något sätt. En gång var vi riktigt trötta på kvinnoskrället och vi satt i syslöjdssalen och smed planer. "Knappnålar" tänkte vi, kunde vara ett bra hjälpmedel. Vi snodde med oss några nålar och lyckades smyga in i vårt hemklassrum på nån rast. Sedan gick vi fram till vår lärares stol med mjuk sist och började fästa nålarna på sitsen så att nålspetsarna stack upp. Vad ville vi egentligen åstadkomma? Ville vi verkligen att hon skulle sätta sig på nålarna och fastna på sin mjuka stol och sitta där i alla evig tid? Jag vet inte, men jag vet i alla fall att hon aldrig satte sig på stolen, och vi fick inte skulden för dådet. Vi lyckades på något sätt alltid komma undan. Fantastiskt får jag säga, nu i efterhand...

- Chokladen: Jag har sedan jag var liten varit galen i mjölkchoklad. Begäret har dock avtagit med åren, trots att jag fortfarande tycker det är helt gudomligt gott! Ni vet julkalender-choklad, det är något speciellt med det alltså. Jag kunde för det mesta sköta mitt choklad-kalender-ätande, men vissa år funkade det inte alls. Ett år åt jag upp hela kalendern på en dag och jag gömde den tomma förpackningen i min garberob, och som om inte det vore nog...

Min storasyster hade en exakt likadan kalender men jag var smart nog att inse att jag inte kunde äta upp den också, men på något sätt kunde jag säkert få ut chokladen. Så vad gjorde jag? Jo jag tog en sax, öppnade några luckor och skrapade bort choklad från de fyrkantiga små bitarna. Nu i efterhand måste jag erkänna att det låter som ett ytterst skrämmande beteende att sno choklad på det där sättet. Fast å andra sidan, har man ett starkt begär så har man...

- Barnmat: Nästa hyss i listan berör också en syster. Denna gång min lillasyster. För det första vill jag bara säga att när min lillasyster kom till världen när jag var 6 år förändrades mitt liv för evigt. Jag fick en helt ny person att älska och beskydda och det gör jag även idag. Ellen min pärla, jag älskar dig mest i hela världen! 

Ja, det var spännande att helt plöstligt ha en person i ens liv som såg upp till en så mycket som en 6 år yngre syster faktiskt gjorde. Jag var hennes stora idol helt enkelt, och jag kunde få henne att göra allt jag bad om. På gott och ont, för visst utnyttjade jag det ibland. Saker jag inte riktigt ville prova själv kunde jag t.ex. få eller att prova. En gång gav jag henne marsvinsmat, en annan gång hundmat. Jag antar att det var ganska taskigt. Fast ingen större skada skedde tror jag...