anusbananus

Min roll som bloggare prioriteras inte särskilt mycket just nu känns det som..
Jag har blivit den där personen som jag innan störde ihjäl mig på. Jag är den, som oavsett väder, drar på sig löparbyxorna och går ut och springer. I'm mental. Men det känns trots det helt makalöst att jag lyckats bli sådan. 

Träning är bra. Min tränignskompis är bra. Vi är bra! 

Det blåser ute. Om ni missat. Det blåser ännu mer här vid havet. Jag låter helt enkelt vinden föra mig fram när jag är ute. Naturkrafter är trots allt häftiga!

Pussen, kramen syns på staden