anusbananus

Igår var bästa kvällen. Ingen får protestera! När jag anlände till ginger blev jag nästan tårögd för att jag saknat henne så, och under kvällen kom bara fler och fler underbara. Jag har inte mått så bra på länge och jag ville inte åka därifrån idag.

Det var skratt, det var gråt, det var galet, det var fantastiskt och helt underbart. Jag älskar er så obeskrivligt mycket mina vackraste!

Jag älskar att titta på naturfilmer av olika slag. För tillfället är jag helt uppslukad av naturfilmsserien Det Vilda Ryssland som visas på SVT. Har ni missat detta, klicka här och njut.

Det finns så otroligt mycket vackert på vår planet och vi borde verkligen ta hand om den bättre.

Jag har alltid älskar djur. När jag var mindre hade jag både snigel- och nyckelpigskolonier på somrarna. Jag har hjälpt skadade fåglar och räddat möss från elaka katter. Djur är lycka för mig!

Av någon anledning blir jag ofta oerhört förälskad i djur som har lite speciella utseenden och egenskaper. Jag tycker till exempel att sengångare är helt bedårande osv.

I alla fall.. Efter att ha tittat en del på De Vilda Ryssland så har jag upptäckt djur som jag fallit pladask för. Ett av dessa djur är den storörade igelkotten, också kallas långörad egyptisk igelkott.

Titta bara! Åh vilka gosiga små taggbollar!

Jag skulle vilja uttrycka en sak en gång för alla. Det är något som jag dagligen förundras över och finner ganska skrämmande.

När man har diskussioner med vissa om välgörenhet så finns det de som reagerar på ett nedlåtande sätt. Som att välgörenhet är något fånigt och helt värdelöst. Som att det inte spelar någon roll vad man gör. Att allt, alltid kommer vara lika miserabelt för människor i vissa delar av världen. Dessa nedlåtande personer framställer välgörare som naiva aktivistjävlar som borde tänka mer på sig själva istället för att slösa sina pengar på andra människor. 

Är man naiv för att man tror på förändring? Kommer vår värld alltid se likadan ut? Lever man bara en gång, och ska man då bara tänka på sig själv och göra sitt liv till det bästa?

Den enda av frågorna ovan som jag kan besvara är den om att man bara lever en gång. Man har ett liv, och man ska givetvis bestämma helt själv vad man vill göra med det. Om ens mål i livet är att tjäna så mycket pengar som möjligt och sedan leva lyxliv någonstans ska man få göra det. Vill man flytta till Tibet och leva med munkar i ett kloster så är det också det man ska göra.

Oavsett vilket liv man bestämmer sig för att leva så kan man alltid hjälpa andra som har sämre levnadsförhållanden än sig själv..

Jag har många mål i livet, men det viktigaste målet är att jag ska leva lycklig. För mig är lycka detsamma som kärlek. Jag talar ofta om kärlek. Den bästa kärleken som finns är kärleken till andra människor. Att man älskar sin familj och sina vänner är givet. Att älska sina medmänniskor är inte alltid lika lätt. Om jag inte minns fel så har jag skrivit om detta någongång, någonstans. Jag tror jag skrev om en diskussion jag en gång hade med en konfirmationsledare. Han sa till mig att man ska älska alla även om man inte behöver tycka om varenda kotte man möter.

Jag hade svårt att förstå honom då, men nu har det gått några år och jag börjar inse vad han faktiskt menade. Jag mår bra av att älska människor, och dåligt av att hata. Jag mår bättre av att tänka på andra än att bara tänka på mig själv.

Jag har en stark tro på att vår värld faktiskt kan bli bättre och det är en tro som ingen kan ta ifrån mig. Framställ mig gärna som naiv. Tala nedlåtande till mig för att jag varje månad skänker pengar till olika välgörande ändamål. Håna mig för att jag bryr mig om andra. Jag vet vad som är rätt. Vet ni vad som är fel?

Slutligen... 

Istället för att tänka negativt om vår värld så kan man välja att tro på förändring till det bättre. För tänk om alla tänkte positivt, då skulle det ske saker som skulle göra vår värld till en bättre plats för många!

Min syster tjatar på mig om att jag ska följa med henne till Coop och köpa grönsaker. Jag vill inte ha grönsaker. Varken gurka eller morötter. Eller vill jag? Ne cheeeeeeze baaaaalls hade vart gott. En film till det också. The King's Speech kanske. Eller nåt helt annat..

Längtar som en katt tills imorgon. Ska äntligen få umgås med de personer jag älskar allra mest. Min andra familj, mina käraste vänner i hela vida världen. Men. . . . . . . 

Det finns en person som kommer saknas så oändligt mycket imorgon. Min finaste lilla rödluva som skaffat blogg och allt. Men banana, om du läser detta så vet du att vi bestämmer en träff snart. Eller två träffar kanske. Eller tre... Huvudsaken är att vi träffas!

...och för att fira starten av ditt bloggande lägger jag ut en bedårande bild på oss, och om man klickar på den kommer man direkt till din blogg. 



Kyss og klem!

vi kommer aldrig va med om det!

Men ändå är det så skönt att vara där... Kom och ta mig därifrån. Någon?
Fast vi vet ju alla att jag aldrig kommer lämna min fantastiska drömvärld, som jag byggt upp under så lång tid. Min utopiska värld som är full av kärlek och Devendra Banhart-kopior som bara öser kärlek över mig. Bara mig! Ack vad fint det är där...

Jag tänker unna mig spanskt och gott sällskap ikväll. Vino tapas med Lisa för att vara exakt.
Så kan vi filosofera om livet tillsammans och grubbla över allt som man grubblar över. Snubblar. Fördubblar. Bubblar. 

Jag tycker för övrigt att denna låt är helt fantastisk. Begåvad tjej, hur bra som helst live. Jag vill dansa!

Igår var det spårvagnsrace med jobbis. Vid varje stopp gick vi in på en krog och drack öl eller cider. Var femte stopp var shot-stopp. Jag klarade mig till stopp nio tror jag!

Mår förvånansvärt bra idag. Ska försöka få ordning på mitt liv. Betala räkningar, städa, tvätta, rensa skallen på skit och dricka enorma mängder vatten. Sen ska jag köpa gymkort och bli fit for fight! Ska öppna ett sparkonto också, till Grekland. Jag längtar efter sol, värme, riktig fetost, och oliver.

Lyssnar på Sara och Axels "party poop-lista" på Spotify och gläds över att det finns så mycket bra musik bland allt bajs i denna värld. Hejdå!

Jag gillar temat "barnsliga bravader" och tänker därför fortsätta på temat. 

Barn är helt fantastiska varelser tycker jag och de kan verkligen få en att se världen från ett helt annat perspektiv. Jag har svårt att förstå de som påstår sig hata barn. HUR är det möjligt undrar jag? Jaja, det kan vi diskutera en annan gång...

Även jag var helt fantastisk som barn, åtminstone för det mesta. Ibland kunde jag vara en riktig Emil-unge som utförde små hyss här och där. Det är dessa små hyss som jag ikväll vill dela med mig av!

Läs och njut...eller kanske inte.


- Huvudet i sanden: När jag gick på låg- mellanstadiet var det inte mycket som roade mig i skolan. Allt var så överpedagogiskt och det var regler hit och dit som skulle följas. Vi sjung löjliga sånger om urfåniga saker och vi var tvungna att sitta pojke, flicka i klassrummen. Man var TVUNGEN att vara ute på rasterna, även då det regnade och ja, det var för det mesta ganska miserabelt. Just därför fick man hitta på helt egna saker att roa sig med.

Ett tag fascinerades jag och min bästa vän av sand i håret. Vi gillade helt enkelt känslan av att ha små sandkorn i hårbotten som man sedan fick rensa bort. Att ha sand i håret var dock inte särskilt vanligt förekommande så vi bestämde oss för att ta vår lilla fetisch ett steg längre. Vi gick ut i sandlådan, fyllde våra små nävar med sand och sprang sedan in på toaletten. Väl inlåsta på toan hällde vi sanden i håret och började sedan rensa bort de små kornen..

Den här sandhistorian kan låta som ett svagt ögonblick i mitt liv, och det kan så ha varit. Men det kändes rätt för stunden och ja, ingen större skade skedd. Förutom all sand som sedan låg över hela toan. Stackars städerskorna...

- Gå på nålar: När jag tänker efter så skedde de flesta av mina hyss på låg- och mellanstadiet. Så även nästa på min lista. Min lärare som jag hade under denna period i mitt liv kan vara en av de värsta personer jag någonsin mött. Hon går inte riktigt att beskriva med ord, hon måste upplevas! I alla fall... Varken jag eller mina kompisar tyckte om henne och det ville speciellt jag och min närmsta kompanjon uttrycka på något sätt. En gång var vi riktigt trötta på kvinnoskrället och vi satt i syslöjdssalen och smed planer. "Knappnålar" tänkte vi, kunde vara ett bra hjälpmedel. Vi snodde med oss några nålar och lyckades smyga in i vårt hemklassrum på nån rast. Sedan gick vi fram till vår lärares stol med mjuk sist och började fästa nålarna på sitsen så att nålspetsarna stack upp. Vad ville vi egentligen åstadkomma? Ville vi verkligen att hon skulle sätta sig på nålarna och fastna på sin mjuka stol och sitta där i alla evig tid? Jag vet inte, men jag vet i alla fall att hon aldrig satte sig på stolen, och vi fick inte skulden för dådet. Vi lyckades på något sätt alltid komma undan. Fantastiskt får jag säga, nu i efterhand...

- Chokladen: Jag har sedan jag var liten varit galen i mjölkchoklad. Begäret har dock avtagit med åren, trots att jag fortfarande tycker det är helt gudomligt gott! Ni vet julkalender-choklad, det är något speciellt med det alltså. Jag kunde för det mesta sköta mitt choklad-kalender-ätande, men vissa år funkade det inte alls. Ett år åt jag upp hela kalendern på en dag och jag gömde den tomma förpackningen i min garberob, och som om inte det vore nog...

Min storasyster hade en exakt likadan kalender men jag var smart nog att inse att jag inte kunde äta upp den också, men på något sätt kunde jag säkert få ut chokladen. Så vad gjorde jag? Jo jag tog en sax, öppnade några luckor och skrapade bort choklad från de fyrkantiga små bitarna. Nu i efterhand måste jag erkänna att det låter som ett ytterst skrämmande beteende att sno choklad på det där sättet. Fast å andra sidan, har man ett starkt begär så har man...

- Barnmat: Nästa hyss i listan berör också en syster. Denna gång min lillasyster. För det första vill jag bara säga att när min lillasyster kom till världen när jag var 6 år förändrades mitt liv för evigt. Jag fick en helt ny person att älska och beskydda och det gör jag även idag. Ellen min pärla, jag älskar dig mest i hela världen! 

Ja, det var spännande att helt plöstligt ha en person i ens liv som såg upp till en så mycket som en 6 år yngre syster faktiskt gjorde. Jag var hennes stora idol helt enkelt, och jag kunde få henne att göra allt jag bad om. På gott och ont, för visst utnyttjade jag det ibland. Saker jag inte riktigt ville prova själv kunde jag t.ex. få eller att prova. En gång gav jag henne marsvinsmat, en annan gång hundmat. Jag antar att det var ganska taskigt. Fast ingen större skada skedde tror jag...

När man jobbar 6 dagar i streck blir det inte mycket tid som läggs på bloggis. Men nu ikväll är jag helt ledig och då passar det ju utmärkt att lägga lite tid på att skriva av sig om allt och absolut ingenting. Det tänker jag också göra!

Jag har börjat på en lista som jag tänker slutföra någon gång ikväll. Den listan tänker jag sedan publicera här och ni får chansen att läsa om mig och mitt liv. Det gillar ni!

I detta inledande inlägg för kvällen vill jag även passa på att lägga upp några mysiga bilder från gårdagen som jag spenderade med min kära kusin. Lagom lulliga var vi och allt var helt fantastiskt. Förutom musiken, som inte existerade. Jaja..

Från och med imorgon kommer jag att jobba 7 dagar i streck och jag inser att jag borde ta vara på denna lediga kväll. Jag tänker, goa pengar! Att jag kommer vara helt slut är en annan femma...

Jag har känt mig så förvirrad på senaste tiden. Människor har förvirrat mig. Personer, vars sällskap man liksom bara får stå ut med. Jag har aldrig försått vitsen med att döma en männsika efter första intrycket. Hur ofta händer det inte att man fuckar upp det där första intrycket, jösses, det händer hela tiden. Ska man då verkligen behöva dömas efter det för alltid? 

En annan sak som jag, fram tills för några dagar sedan, bara trodde existerade på dagis är det där med att sitta och viska till varandra när man sitter flera personer vid ett bord. Två personer som viskar och ger varandra små vinkar om de andra som sitter vid samma bord. Det är skrämmande, och om inte mest, ett fruktansvärt socialt handikapp!

Sen har jag insett ett annat skrämmande fenomen bland oss unga. För många är för bittra. HALLÅ, vad har vi egentligen att vara bittra över? Jag tycker man borde stanna upp ibland och rannsaka sig själv. Ge sig själv en bitch-slap och vakna till. Vad är egentligen grejen med att vara sur när man kan vara glad? Och VAD är grejen med att klanka ner på de få duracell-kaniner som finns bland oss?

Jag har egenskaper hos mig själv som jag såklart är mindre stolt över, men att jag är ett energiknippe är inte ett utav dom.

Att ge en person en chans att visa vem han eller hon är kan vara något av det finaste som finns. Skulle man sabba den chansen borde det väl nte vara en omöjlighet att få en ny chans? Att lära känna en ny människa är spännande. Man känner ganska snabbt om personen är ens typ. Skulle det visa sig att personen i fråga inte fyller i ens kriterier över hur "ens typ" är tycker jag det är en skam om man avskriver sig den personens existens. Om man bara kunde inse att ens medmänniskor är viktiga för en och att man ska ta vara på varandra. Att man kan lära sig så otroligt mycket av varandra. Att det är givande att att vara öppenhjärtig!

Som jag alltid säger, jag älskar att älska människor och jag hatar att hata. Givetvis finns det personer i min omgivning som jag inte trivs så bra med, men man får ta sig i kragen och bita i det sura äpplet ibland. Man måste faktiskt inte älska alla, för alla låter sig inte älskas. Man måste heller inte hata, även fast vissa vill bli hatade. Det är ett så enkelt val om man bara bestämmer sig för att välja. Älska eller hata. Tycka om eller inte tycka om. Ge personen en ärlig chans eller bestämma sig för att personens broar är brända hos en. Respektera eller inte.

Hur som haver... Det är en märklig värld vi lever i, och att bara omringas av fina människor hela tiden är trots allt utopi! Det finns de som får mig att känna mig liten och obetydlig, och det är den värsta känslan jag vet. Men jag har lärt mig att lära mig av andra. Att gå min egen väg och vara den jag är, det är ju det bästa jag vet. För vem har egentligen rätt att skära ner på ens personlighet? Absolut ingen! 

Jag saknar de där underbart fina personerna jag har i mitt liv som tar mig för den jag är. Mina hjärtevänner. Det är ni som får mig att känna mig bra. Er ÄLSKAR jag att älska och ni behöver inte fråga vilka ni är, ni vet i hjärtat!

Ni som finner min existens enerverande, känn gärna så om det nu känns bra! Det stör ju faktiskt inte mig att ni stör er. Jag gillar alla, även de som inte gillar mig!

Puss

Denna lista har jag bjudit på förut, men den brukar uppskattas så jag antar att ingen större skada sker om jag bjuder på den en gång till. Sen är det ju så att skadeglädje är den sanna glädjen...

Jag kallar listan för "Jossans bravader" och den innehåller händelser ur mitt liv som jag kanske inte är så stolt över, fast jag kan heller inte säga att jag skäms över dem. Jag anser att jag vuxit med varje grej som hänt mig..

- TV: När jag var 6 år blev jag överfallen av en TV och jag skickades i ilfart till akuten. Jag minns att jag vid tillfället bar en ny gul polotröja som blev helt nerblodad. Fräsch! Jag skulle titta på film och vår tjock-TV stod på ett skåp med tröga lådor. Min taniga kropp kunde helt enkelt inte hantera skåpet och som straff fick jag hela TV:n över mig och på köpet ett fint jack precis under ögat. Jag har ett fint ärr än idag, och när jag ser det gläds jag åt att jag har mitt öga i behåll!

- Häst: Min storasyster har nästan alltid haft en häst att ta hand om och trots att min hästrädsla alltid funnits där så har jag ändå valt att flera gånger följa med till stallet. En gång tog min syster hand om en häst som hade ett föl. Fölet hade hunnit bli en ung vilde vid tillfället då det jag snart ska berätta skedde. Jag gick runt i hagen och plötsligt står han där framför mig, den unge hingsten. På något sätt hade jag med min uppsyn irriterat pållen som ville visa sin avsky på något sätt, och när man är häst har man fyra hovar till hjälp. Tjoff sa det, och plöstligt låg jag där avtuppad i gräset efter att ha blivit knockad av hästjäkeln. En lättare hjärnskakning senare insåg jag att hästar nog aldrig skulle bli min grej...

- Simhallen: När man var liten var det helt fantastiskt när ens föräldrar tog med en till simhallen så att man fick plaska av sig. Jag vet inte hur gammal jag var, men jag vet att jag hade hunnit få två fina framtänder. Att dyka har egentligen aldrig tilltalat mig och jag förstår därför inte varför jag så envist skulle prova den där gången.. Jag dök, på lite för grunt vatten och när jag slog i botten insåg jag att något hade gått väldigt fel. Väl uppe på ytan igen insåg jag att en av mina fina framtänder saknades. Den låg nånstans där nere på botten och jag hade ingen som helst lust att dyka ner och leta efter den. Jag minns att jag fick panik och spydde i omklädningrummet. Än idag är jag missnöjd med resultatet av min lagade tand och jag längtar till att få den fixad, men ingen tandläkare verkar vara villig att fixa den än på ett tag...

- Gratängformen: Vi hade en gång en gratängform med en tillhörande träram. Jag har alltid gillat att utmana mig själv och min kropp och jag fick den briljanta idén att trä den där träramen över min kropp. Jag lyckades! Där satt den runt mig, träramen, och där skulle den få sitta ett tag, för jag fick inte av mig den. Men med lite våldsam hjälp från min syster blev jag till slut befriad. Tur var väl det!

- Cigarettändaren: Vi fortsätter på temat dumdristighet... För inte allt för länge sedan satt jag i mammas bil och väntade på henne när hon sprang ett ärende. Jag hade alltid undrat hur den där cigarettändaren i bilen fungerade, då jag aldrig hade sett någon använda den irl så att säga. Så vad gör man inte, jo man testar, och har man inget bra testmaterial tager man vad man haver. I det här fallet blev det min stackars tumme som för en sekund höll på att brinna upp. Nu vet jag i alla fall hur den där tändaren fungerar! Jag kan också konstatera att den är helt onödig, för vem röker egentligen i bilen? Det är vidrigt!

- Mjölkvispen: Jag skulle dricka oboy med vispad mjölk, men istället för att vispa mjölken testade jag funktionen av vispen på annat material. Mitt hår! Jag kan säga såhär, det var ingen bra idé...

Nedan följer en lista över saker som försvunnit och aldrig återfunnits!

- Iphone-laddare: När jag köpte min iphone ingick det såklart en laddare, men den är nu spårlöst försvunnen. Jag har ingen aning om vart den är och det är aningen sorgligt faktiskt, att en så viktig grej helt plötsligt försvinner ifrån en...

- Rosa sminksvamp: En gång hade jag en rosa sminksvamp som var helt ypperlig för applicering av foundation. Under denna tid i mitt liv hade jag även två tamråttor som jag älskade mer än något. Jag kan se ett samband mellan mina råttors matvanor och min sminksvamps försvinnande... Det förvånar mig dock att råttorna aldrig visade något tecken på sminksvampsförgiftning(?) Men å andra sidan, jag är ju inte helt säker på om den faktiskt blev uppäten...

- Hey Ya-singel: När Outkasts låt Hey Ya kom ut blev jag helt frälst, och på den tiden köpte man fortfarande singlar. Så jag gick in i en skivaffär och köpte mig singeln som idag är borta. Det är sorgligt för det är fortfarande en för jäkla bra låt, och även fast jag kanske inte hade lyssnat på låten med hjälp av en cd-spelare, så hade det vart fint att ha kvar skivan som ett minne..

- Världens bästa pincett: Ja, den har försvunnit ifrån mig för inte alls längesedan, och jag står nästan inte ut med tanken av att jag kanske aldrig kommer få återse den igen. Att noppra ögonbryn var så enkelt med den lille rackaren. Jag kommer helt enkelt få byta till buskiga-ögonbryn-looken, för jag är övertygad om att jag aldrig kommer finna en lika bra pincett igen. Piss i Mississippi!

- Ett brev: När jag var 15 sisådär skrev jag ett patetiskt brev till mig själv som innehöll saker jag ville hinna åstadkomma innan jag fyllt 18. Eftersom mitt minne alltid varit ganska kasst har jag ingen aning om vad som stod i det där brevet. Det skulle vart så kul att se om jag kunde kryssa av något på listan i brevet. Jag hade därför nästan gett min högra arm för att få återse det..

Min första lista för kvällen blir en lista över bra appar som jag vill tipsa om.
Willkommen!




Instagram: Alla som har en Iphone och någon form av fotointresse, ladda ner appen nu! Man blir liksom lite beroende av att dela med sig av sina foton, och än mer beroende av att få respons på dom. Jag älskar Instagram litegrann vågar jag påstå. Foto är en fascinernade konstform som i alla fall jag inte kan få nog av. Därför är Instagram perfekt för mig!




Shazam: Ni vet när man hör en låt som man faller sådär pladask för men inte har en aning om vart den kommer ifrån, då är Shazam den ultimata appen. Den spelar in musikstycket och man får sedan information och annat om vilken låt det är. Helt fantastiskt! Man kan också synka sitt Facebook-konto till appen, om man känner för det vill säga..




Twitter: Jag har insett att Twitter-appen är perfekt för mig och mina tankar. Det jag känner är för onödigt för Facebook och bloggis skriver jag på Twitter istället. Perfekt!




Allakartor: En helt makalös app faktiskt! Letar man efter ett bra fik, en trevlig resturang, en mataffär eller nåt helt annat, då är Allakartor helt fabulous. Den letar upp de närmsta ställena och visar hur man kommer dit. Kan det bli bättre?

Jag var ute på en promenad och grämde mig över den stundande ensamhet jag denna måndagskväll ska få uppleva. Min hund är inte mycket till sällskap ska jag vara ärlig och säga. Han sover och snarkar om vartannat, något jag inte känner för...

I alla fall. Under min promenad försökte jag komma på alternativa lösningar för att min måndagskväll blir så bra som möjligt. Jag har min dator, jag har ett kylskåp med mat, jag har en tv, jag har böcker, jag har ett badkar och två toaletter. Visst överlever jag. Det, av mina förslag, som tilltalade mig mest var att spendera kvällen tillsammans med min blogg. Det är faktiskt inte så dumt. Inte dumt alls!

Min plan är att skapa listor av olika slag, allt för att jag inte ska ha tråkigt, och allt för att ni läsare ska ha något onödigt att läsa. Så titta in lite då och då under kvällen för att ta del av ett gäng episka listor!

Det kommer bli makalöst!

Alla kan bidra med något! Jag bidrog med 50 kronor till Läkare Utan Gränser för att stödja deras arbete i Afrika. 50 kronor är inte mycket, men det gör skillnad!

Skicka TIMME i ett sms till 72970 så bidrar även Du med 50 kronor!

Människorna i Afrika behöver all hjälp de kan få, och jag anser att det är vår skyldighet att hjälpa till med det lilla vi kan. Så skänk nu en slant som faktiskt kommer göra skillnad!

Puss

Känner mig jävligt punk ba!

One Matilda down, fan! Men så som ett litet mirakel kommer min kära Sofia hit och mysilerar med mig istället. Min kväll är räddad helt enkelt!

Sitter vid den stoooora datorn och det är minsann inte var dag jag gör det. Hittar så mycket roligt här, från svunna tider. Oj oj vad mycket minnen...

Denna bild är från 2008 och den föreställer mig och Sofia. Gos!

Min plan idag: lyssna på Magnetic Fields hela dagen och inte bry mig ett skvatt om något. Huruvida hållbar min plan är struntar jag i. I de bästa av världar...

Nej, det går inte. 

Jag ska storstäda mitt rum. Rensa lådor, rensa skallen. Jag börjar tröttna på sällskapet av mina hundar. Känner mig ensam. Se mig, hör mig, rör mig! 

MEH, JUST DET!!!!!! Jag ska ju träffa mitt hjärtegos Matilda sen. Hade nästan glömt. Nu blev jag lycklig!

Kyss

Jag badade hunden med såpa. Sen badade jag den andra hunden med såpa. Jag borde tvätta golvet med såpa. Såpa är bra!

Jag är sugen på HP-maraton, eller Twilight-maraton. Fast kommer slockna i soffan efter första filmen. 

Borde gå till rasthagen och kasta pinnar. Det fascinerar mig att det kan vara så roligt, att springa och hämta en pinne om och om och om och om och om igen.

Det är ganska skönt att vara ensam hemma förresten. Gå och lulla för sig själv, lyssna på klassisk musik och somna i soffan. Åt precis en bulle och drack mjölk, bara sådär. Men jag saknar de andra såklart!

Puss

Jag kollapsar snart i soffan. Av trötthet, av alldeles för många nachochips, av en snorig näsa, av tristess.

Sen när blev jag en rastlös människa? Eller har jag alltid varit det? Vem är jag?

Lilla Lovis alltså, punkig tjej. Känns dock lite omotiverat att spotifya henne när mormor är här. Tror inte riktigt hon kan hantera texterna...

Min hund fes precis bredvid mig, luktade sig i baken, insåg hur det faktiskt luktade, hoppade ner från soffan, lämnade kvar mig i fisångorna. Så jäkla punk att göra så ba!

Ibland önskar jag att jag var vegetarian, men alltid när jag tänker de tankarna ser jag en stor saftig köttbit framför mig. Jag är för evigt skadad, jag kan inte leva utan kött. MEN, jag kan ju välja att äta grisar och kor som haft det i alla fall lite bättre. Jag behöver ju inte välja de grisar och kor som lever i misär och äter av varandra. Jag kan ju välja att äta de kycklingar som fick lite extra kärlek av bondens döttrar innan de...ah, dog.

Jag är brutal, och kan inte alltid hantera mina tankegångar. Är sjukt sugen på pepparbiff med beasås just nu. Va fan? 

Min andra hund stirrar oroväckande på mig just nu. Tror han vill gå och lägga sig i vårt sovrum. Soffan är faktiskt inte så bekväm. Min hjärna behöver en omstart. Mitt rum behöver städas. Jag måste tvätta. Avloppet behövs rensas.

Imorgon!

Pyss