anusbananus

Jag hade en video, men den gick inte att ladda upp på YouTube. (Ack vad jag önskar jag var mer tekninsk.) Så det får bli en massa bilder idag igen. Men de är ju till synes så fina, så ingen större skada skedd...

För övrigt har jag inte mycket att säga. Jag förundras, förvirras, förargas och gläds dagligen. Åt olika saker. Behöver för stunden inte utveckla det mer.

Idag kom jag att tänka på följande:

- Det var inte utan anledning som jag för några år sedan började lyssna på Gorillaz.
- Det var heller inte utan anledning som jag fastnade så vansinnigt mycket för mina vänner. Jag älskar er, ni är obeskrivligt bra!
- Mitt mål i livet är att ha kul och att till slut bli ett skojfriskt spöke när jag dör.
- Jag borde bli festfixare. Eller chef. Eller diktator. Eller nej förresten, inte det sistnämnda...

Och nu över till något helt annat, för att min webcam är ett stort glädjeämne i mitt liv.





Kyss og klem

Jag trodde det skulle bli en dålig dag idag. För det kändes så imorse. Jag tog ö-tåget till skolan. Det fanns inte så många "vanliga" platser lediga så jag bestämde mig för att sätta mig i 1:a klass. 

När vi var 10 sekunder(!!!) från Kungsbacka station bestämde sig den lilla ragatan till tågvärd att köra bort mig från min sköna plats. Alltså... behöver jag ens beskriva den frustration jag kände?

När jag sedan klivit av tåget, gått ner för trappan och kommit in i tunneln hände nästa jävla grej...

Jag gick väl ca tre meter då jag plötsligt kände att min ena fot kändes ovanligt lätt. Jag kollade bak och vad låg där på marken om inte hela min skolsula... Jag ville bara gråta och sjunka genom marken på samma gång.

Tur att man har en snäll pappa och fina vänner som hjälper en i sådana miserabla situationer. Tack!

Någon gång efter det vände i alla fall min otur. Allt flöt liksom på. Jag, Sara, Matilda och Sofie åkte in till mitt vackraste och soligaste Göteborg för att ha ett möte angående studentfestlokal. Allt löste sig även där och nu längtar jag som bara den till 1 juni! Det kommer bli oerhört festligt!!!

Ciao

men på något sätt är jag är det ändå.

Söndagar, söndagar, söndagar... Man är ledig, men samtidigt så medveten om att man inte är det nästa dag och det suger, som man säger på ren svenska. Jag menar, man njuter liksom inte av sin ledighet fullt ut.

I fredags hade jag stora visioner om att denna helg skulle innehålla ambitiöst pluggande från min sida. Så blev dock inte fallet! Jag känner mig så djävulusiskt skoltrött nu och jag jag har inte den blekaste om vart jag ska hitta min inspiration och motivation till att ta tag i alla skit... Snälla, ge mig en rejäl spark i röven, någon?

Jaja, jag får väl glädja mig åt något annat så länge, som att jag har ett fint hem, och och en för liten garderob med för mycket snygga kläder i. Lagom ytligt sådär, men jag orkar inga djupdykningar just nu. Om ni förstår.

Adjökens och god natt på samma gång. Vi hörs väl imon, eller något...

...och försöker skriva en projektarbeterapport. Det är kola-segt! Ska till Lisberg sedan på info-möte. Det enda jag är rädd för är att jag inte ska hitta dit. Jesus och alla hans sju lärljungar vilken löjlig rädsla! Störtlöjligt faktiskt.

Nej, här blir inga barn gjorda. Adjökens! 

Jag är nästan säker på att Britney Spears kommer stå överst bland mina top artists på Spotify denna vecka, och på något sätt tycker jag det är fint. Det påminner mig om en mycket trevlig kväll.

Jo minsann, visst var det trevligt här hemma, men jag kände att jag ville göra något mer av lördagskvällen. Jag var party- och danssugen. Så med noll förväntningar begav sig jag, Hanna Banana och Matilda till Chalmers. Vi tänkte att det är ju i alla fall bättre än inget...

En illaluktande lokal full med långhåriga och glasögonbeklädda datanördar var det jag hade i huvudet. Som tur var besannades inte mina tankar. Det var förvånadsvärt många snygga killar där, musiken var bra och lokalen var trevlig. Jag fick dansa, jag fick skratta, jag fick dricka öl och jag fick komma hem halv 7 på morgonen.

Allt var så bra igår. Idag är det sämre med huvudvärk och så där. Men det är en del av kakan så att säga..

Jag tror mamma är lite iphone-kåt. Varje gång jag får ett sms härmar hon sms-signalen. 

Ikväll kommer ett gäng godbitar hem till mig.  Tänk att de flesta av dem reser hela långa vägen från Kungsbacka för att komma hit till Hisingen. Jag har köpt ost och kex. Dock inget rödvin, någon motta får det vara. Rödvin är för övrigt inte riktigt min cup of tea.....

Käkar lite rågmacka som mellanmål. Det är nyttigt och bra för magen.

See you later alligator!

19 år och läsglasögon! Snart 50 och klimakteriebesvär...
Jag läser en oerhört rolig bok, jag är med bandet heter den. Åh vad jag hade velat leva i LA under 60-talet. Leva det där galna groupie-livet. Jo, jag hade nog faktiskt tyckt det vart roligt. Hänga med snygga band-killar osv. Mmm!

Jag mjukstartar här på bloggen tillsammans med min mjuka kompis. Vi har känt varandra i snart nio år. Han heter Masken. Eller är det Zorro? Äsch, kärt barn har många namn. Han är ganska snäll. Säger inte mycket, låter mest. Vi blir inte så bra på bild alltid. Men vi är nöjda med livet ändå!

Kära vänner och läsare, gamla som nya, låt mig presentera mitt anus... Mitt anus bananus!

Anus bananus är ett litet projekt jag startade för ungefär ett halvår sedan. Tanken var att det skulle bli en helt vanlig blogg, med mig som bloggare. Mer än så har jag egentligen inte att säga om det. Jag har liksom låtit det hela ligga och gotta till sig sedan dess födelse.

Namnet kan enligt vissa verka aningen stötande och provokativt. Men det är lite det som fängslade mig med namnet. Jag är motsatsen till att vara pryd, och då ska min blogg självklart ha ett lika oanständigt namn!
Anus bananus är också ett uttryck jag ofta använder i olika situationer. Det är ett bra uttryck!

Alltså, mina vänner, kommer anus bananus att fungera precis som vilken annan blogg som helst. Jag skriver om det jag känner för, bjuder er på bra musik och delar med mig av min tankeverksamhet. Jag levererar, ni läser. Lätt som en plätt!

Oj, just det ja... Jag har en gedigen historia inom bloggandet. Ni kan ju leta upp mina gamla godingar om ni vill. Jag tänker för omväxlingsskull inte länka mina tidigare bloggar. Jag känner för en helt fresh start så att säga!

Puss och kram syns på stan...eller här!